Lördag 2011-07-30
Eftersom flugfäna är så jobbiga så bestämde jag mig för att vara i stallet och färdig att rida senast nio, och jag höll den tiden, jag började rida kvart i nio till och med.
Lisa hade varit så snäll att hon tagit upp henne när hon släppte ned Honey så jag behövde bara gå en gång fram och tillbaka till sommarhagen.
Tingeling kändes riktigt trevlig även om hon kändes mycket mer lösgjord igår när jag satt upp direkt efter att Ann ridit. Men det var en väldigt trevlig grund att börja på idag. Till höger är det svårt att få till ställningen ordentligt men vänster varv är riktigt trevligt bitvis. Det är med andra ord lite tillbaka till så som det var från början men eftersom jag vet att det gått så himla bra även till höger tidigare så vet jag att det kommer att komma, det är bara att ge det lite tid igen och fortsätta med grundridningen vi håller på med.
Till vänster kunde jag sänka henne nästan hur mycket som helst - mycket trevligt! Till höger är det svårare men det beror ju också på att hon är lite stelare där.
Testade att galoppera idag eftersom hon kändes så pass lösgjord från början att det inte tog halva passet att komma till ridning - och till vänster beror det nog mest på piloten att det inte riktigt går lika bra som till höger. Jag tappar henne fortfarande till vänster och hon lägger sig då emot mitt vänsterben alldeles för mycket och till slut blir det pannkaka. Men jag lyckades få till två hyffsade galopper i alla fall och båda varade ungefär ett-ett och ett halvt varv på stora volten vid C.
Till höger däremot - ojojoj, behöver jag säga att jag kunde ha ridit hela passet i höger galopp idag? Hon gick som en klocka och var lugn och fin och inte det minsta tjafsig eller viftande med huvudet! Hon spände till lite i avbrotten men inte alls så farligt utan väntade på vad jag ville att vi skulle göra - superfina Tingeling!
Jag hade kunnat galoppera hur länge som helst men efter ca 5 varv på volten så bröt jag av och jobbade lite med skänkelvikningar och sen gick jag tillbaka efter en stund och tog en galopp något varv till och då var hon lika fin.
Det häftiga idag var att eftersom jag bestämt mig för att verkligen försöka rida även i galoppen så kunde jag till och med reglera tempot!
Visst, vi kanske inte kunde galoppera så långsamt som vi ska kunna göra sen, men ändå! Det är lite skillnad från att jag var glad att vi ens kom fram i galopp och då red i typ samma tempo, ett rätt högt, på volten till att nu faktiskt kunna reglera det något.
Bara styrkan kommer så kommer det bli kanon!
Jag tänkte på det ännu mer igår efter att jag och Ann pratat, att det är synd att vi har hästarna så långt ifrån varandra för annars hade hon kunnat rida Tingeling de dagar jag inte rider henne, dvs tisdag och torsdag/fredag. Tänk vad mycket snabbare vi hade gjort framsteg nu om det varit så?
Fast samtidigt så kan jag ju nu säga att de framsteg vi gjort och gör till mångt och mycke är min egen förtjänst. Visst, jag har ridit regelbundet för Ann och hon har suttit på Tingeling vid något mer tillfälle än i går och så har jag tagit hjälp av Tessan som ridit henne några gånger åt mig. Men det mesta har jag ändå gjort själv, i samråd med Ann förstås.
Så, jag måste säga att när jag tänker tillbaka på hur det var och hur det är nu så är jag ändå rätt stolt över vår resa hittills och jag ser verkligen fram emot hur vi ser ut och är om ett år!
Tävlingar då? Ja, vad ska jag säga. Visst, jag har mitt långsiktiga mål att försöka ta mig med i handikapplandslaget och mitt kortsiktiga mål är ju att starta Tingeling i en lokal LC. Men vet ni, jag har inte någon brådska. Jag tänker absolut inte ge mig ut på tävlingsbanorna förrän jag känner att vi är redo för det.
Det kommer att komma så många tävlingar som vi kan vara med på att jag inte är det minsta orolig.
Det är ingen mening med att jäkta fram en debut, för då blir antagligen debuten sämre än vad man hoppats på i alla fall.
Jag tänker som jag alltid gjort, det ska fungera och kännas bra på hemmaplan först, då kan man börja se sig om efter en tävling. Och ännu så länge känns det inte 100% på hemmaplan och jag tänker därför inte starta henne i någon tävling snart. Jag har ju fördelen av att kunna åka iväg och träna på bortaplan - något som gjort att jag på ett ungefär vet hur hon reagerar i nya miljöer, hon blir spänd men ridbar.
Kanske, kanske kan vi starta en LC i november, ett år efter att hon kom till mig, så som jag tänkte från början men känns det inte som att vi är redo då så kommer vi inte att starta då heller utan väntar till nästa sommar i stället.
Vi har ju framtiden för oss och som sagt, jag har ingen brådska!
SV: det förstår jag att du gjorde ;)
Vad är hon för ras?