Nerverna på utsidan...

Ja, det hade min häst idag. Jag vet inte om hon reagerade extra på att det blåste, att vi hade sällskap av Faith istället för Mondrian eller om det var något annat men idag gick det verkligen i 190 km/h hela ridpasset.
Jag tog in henne snabbt när jag kom till stallet och gjorde i ordning eftersom Madde redan var redo med Faith. DEt blev de nya skydden, boots, sadel, träns och martingal idag.
Vi började med att rida ut. Red rundan bort mot galoppbacken men gick upp igenom skogen så att vi fick skritta nedför galoppbacken istället för uppför, och sen när vi kom ned till grusvägen så travade vi den nästan hela vägen fram till husen och så skrittjobbade vi hästarna i utkanten av energiskogen på hemvägen.
Jag fick skritt jobba henne hela vägen för att stackars lilla Faith skulle hänga på.

När vi kom tillbaka till stallet så gick vi in i paddocken och jobbade dom lite - och då stod Tingeling mer och hoppade på stället än ville lyssna på vad jag ville i början. Så jag fick faktiskt bli lite arg och ryta till åt henne några gånger men sen så på slutet gick det jättebra och hon gjorde det jag ville utan att rusa och dessutom i en trevlig form till slut.
Madde sa det att jag rider väldigt mycket bättre när jag blir arg....och jag vet att det är så men jag vill ju inte bli arg på henne, men jag accepterar faktiskt inte vad som helst och det var inga svåra saker jag begärde.
Men det var kanske bara en sån där dag när hon hade lite för mycket myror under skinnet och det blåste och gjorde henne ännu mer taggad och då är det faktiskt inte så lätt att hålla alla fyra hovar i marken i den takt och hastighet som matte vill.
Man ska sluta när det går som bäst så därför slutade vi när hon gjorde det jag ville i den takten jag ville.

Imorgon kommer hon att få vila då jag lovat familjen att vara hemma men på lördag kommer det bli en ordentlig genomkörare för oss båda skulle jag tro...