Jenny & Lillemons Florett

I Februari och Mars fortsatte vi träningarna och här någonstans anmälde jag mig även till tävlingar i April och Maj. Jag var nervös redan när jag anmälde oss och lyckades komma med...

 

I April gjorde vi vår debut "på riktigt" tillsammans. Det blev en LB:3 på min hemmaklubb Lurbo, och jag hade önskat att få starta tidigt och de var så snälla att jag fick startnummer 1. 

Ännu en gång fascinerades jag över min fantastiska lilla häst - och var åter igen oerhört tacksam över mina underbara vänner Tessan och Madde som följde med och höll reda på både mig och Tingeling samtidigt som de både filmade och fotade. Första starten fick vi 55,152% vilket innebar att mitt kval till Para-SM var satt i vår första start tillsammans, och för mig betydde det ändå mest att ha fått tävla mot alla vanliga människor och faktiskt inte kommit sist! Även om det självklart inte spelar någon roll så är det för mig som alltid bara tävlar mot mig själv och mina egna resultat eftersom jag alltid kommer efter alla andra något helt otroligt stort att faktiskt inte komma sist!

 

 

Veckan efter var det dags för tävling igen och den starten gick sämre och kändes inte alls skoj - jag var dock glad över att ha suttit kvar efter att Tingeling hoppat till under programmet...

Efter denna tävling beslöt jag mig dock för att stryka mig till den tredje tävlingen då vi hade samma problem i de två första tävlingarna och jag inte ville göra en större grej av det utan istället träna vidare.

 

Maj och Juni fortsatte vi med att träna vidare, och här började också planen ta form att förhoppningsvis kunna ha Tingeling en månad hos Ann för att kunna få hjälp med träningen och få en månad med intensiv träning av både mig och Tingeling. I juni fick hon även sin sommarvila i två veckor där hon bara fick gå och skrota i sommarhage ihop med kompisarna och äta gräs. Mycket uppskattat och det visade sig runt magen också...

Under den här perioden och i hela Juli så åkte vi iväg till Ann och tränade så ofta vi kunde innan hon i Augusti kunde flytta dit i en månad för intensiv träning.

 

I Augusti var vi hos Ann för en träningsmånad och målet var att kunna starta Para-SM första helgen i September, men samtidigt ha i bakhuvudet att om vi inte var redo så skulle jag stryka mig. 

Denna månaden betydde så oerhört mycket för mig - det är verkligen en lyx att en av ens allra bästa vänner är så fantastiskt duktig på att rida och även på att lära ut och att jag får möjlighet att ha henne inte bara som vän utan även som tränare.

Månaden innebar att jag tränade för Ann två gånger i veckan och att hon red Tingeling fyra dagar i veckan och under den här månaden hände det verkligen jättemycket, jag lyckades få ihop Tingeling "en halvmeter" ungefär...

 

Första helgen i September var det då dags för Para-SM som gick av stapeln på hemmaklubben Lurbo och jag var så nervös, så nervös...Tur att underbara Tessan var med mig och kunde hjälpa till med Tingeling och bland annat promenera med henne typ en timme innan veterinärbesiktningen, och att underbara Ann kom ut enbart för att hjälpa mig på framridningen och finnas där hela dagen för mig och Tingeling. Utan dessa två människor hade jag vänt och gått därifrån fyrtiofem gånger ungefär...

Mycket känslor under denna dag...

Och Tingeling var så fantastisk att jag inte med ord kan beskriva hur stolt jag är över denna otroliga lilla häst! Bästa känslan någonsin inne på en dressyrbana och i våra ögon sett oerhört stadig. Lite missar så klart men vi var egentligen här, och i denna klass, ett år för tidigt...

Andra starten på dagen var jag redan trött från början och även om Tingeling var ännu finare denna gång så orkade inte jag själv hjälpa henne i den förvända galoppen men jag var ändå sååå glad och stolt över vår insats denna dag att tårarna strömmade nedför kinderna när vi hade ridit upp och tackat för oss. 

Jag hade fått uppleva min dröm, och jag hade fått göra det ihop med min allra bästa vän som jag dessutom själv utbildat dit!