Två steg framåt och ett tillbaka...
Det är lite så vår hela historia tillsammans har gått, så jag börjar vänja mig nu...och numera tycker jag faktiskt att det där steget tillbaka inte är fullt lika stort som stegen framåt...
Just nu tycker jag faktiskt att vi går rätt stadigt framåt, och det med känslan att jag numera har mer tryck i henne också. Visst, det behövs fortfarande att hon slappnar av mer för att det ska bli helt perfekt men vi är en god bit på väg och jag har något att jobba med.
Det som hela tiden gör att jag numera går runt med ett leende på läpparna är ju också grejen att jag nu rider på ett helt vanligt bett på henne, vilket innebär att så fort att jag känner att den där spändheten släpper fullt ut och vi verkligen är helt ihopsvetsade så finns det liksom ingen annan barriär som stoppar oss från tävlingsplatserna.
Dessutom är jag idag glad över att jag faktiskt kan rida henne utan att hon slår över i huvudet och blir okontaktbar även om det ibland blir spänt. Det betyder ju jätte, jättemycket och är en oerhört bra grund att stå på. För jag måste ju kunna rida henne och påverka henne även när hon blir spänd - på sikt kommer hon ju då att spänna av mer och mer och målet är ju att spändheten inte ska synas utan kanske bara kännas lite, lite om ens det.
Jag märker dock hela tiden i vårt arbete att hon blir mer och mer bekväm i det arbetet vi gör just nu, för det dröjer oftast inte lång tid innan den första frusten kommer. Och är det något jag har lärt mig av Tingeling så är det att när hon frustar så frustar hon ur sig spänningarna...
Numera kan jag faktiskt skryta med att jag verkligen tycker om att rida min lilla häst och att hon passar mig som handen i handsken. Det värmer dessutom extra mycket när jag får höra av omgivningen att det märks att vi båda älskar varandra och uppskattar varandra....för ja, min häst är väldigt tydlig med att visa när hon inte är nöjd och man övertalar henne inte så lätt. Men vi har efter våra år ihop verkligen blivit sammansvetsade och litar på varandra och har hittat en harmoni även om vi inte alltid är helt överens....
Jag är sååå glad över att jag fick uppleva den här resan med Tingeling, och jag kan faktiskt säga att jag är stolt över det jobb jag har gjort och gör med henne vad gäller att utbilda och rida henne. Nu kan jag knappt bärga mig inför var vår framtid kommer att ta oss!!
