Jenny & Lillemons Florett

Nu har jag fått vila och ta igen mig lite efter gårdagens Para-SM och kan skriva ett lite mer utförligt inlägg om vår prestation...

 

Jag fick faktiskt en liten sovmorgon i och med att vi inte skulle åka från stallet förrän halv nio - sen att jag ändå inte kunde sova och gick upp kvart i sex är ju en annan sak...

 

Knoppade och borstade av Tingeling innan hon fick transportskydden, svanskydd och ett tunt bomullstäcke på sig och vi kunde lasta henne. 

Väl på plats så tog vi av henne alla saker och sen promenerade Tessan med henne i nästan 30 minuter innan det var dags för veterinärbesiktning - och hon gick igenom utan problem!

Det var mitt första orosmoment i och med att jag visste att hon inte skulle få gå ut i hagen innan och hon är lite stel, och blir dessutom väldigt kort i steget när hon blir spänd...

Men tack vare Tessan så gick det ju att promenera runt länge på tävlingsplatsen så att Tingeling kunde få komma igång i kroppen och slappna av.

 

Lagom till att vi gjorde i ordning till framridningen så kom även Ann och för mig var det en oerhörd trygghet att ha henne på plats för hjälp och stöd. 

Första framridningen så var det fler ekipage inne i ridhuset, och jag måste säga att min häst börjar sköta sig så fantastiskt bra med andra ekipage inne i ridhuset nu. Hon spänner inte alls till på samma sätt som hon gjorde förut.

Känslan ut från första framridningen var helt okej även om jag själv var så nervös att jag allra helst hade strukit mig där och då...

 

Vi kom in på banan och jag skrittade ned till kortsidan med domarborden - som vanligt, måste jag få skriva nu, så bryr sig Tingeling inte om att de står där och att det är lite konstigt. Hon är så fantastiskt trygg min fina häst!

Jag försökte hela tiden att få en lugn känsla i programmet, och några ökningar red jag inte.

Jag fick några avbrott i galoppjobbet men jag lyckades fatta om i båda galopperna och även om Tingeling inför sista svängen upp i trav på medellinjen var taggad så lyckades jag ändå hålla oss båda rätt coola.

Jättenöjd med känslan även om procenten inte blev så bra (men en helt okej debut i en högre klass än vi ridit tidigare!).

Det som var skoj var att vi faktiskt red ihop våra första 7:or i protokollet! 

När vi kom tillbaka till transporten och jag hade suttit av så rann glädjetårarna för första gången...

 

Sen blev det en rätt lång väntan där vi hann äta lunch och sen vila en stund i bilen innan det var dags för andra klassen.

Här var jag trött redan på framridningen så det blev mest skrittjobb och att checka av några öppnor i båda varven (där jag fått sämre betyg tidigare eftersom jag får henne att tvära jättebra men missar ställningen i nacken) och så gjorde jag en fattning i varje varv - superfina!!

 

Inne på banan igen så måste jag säga att här hade jag faktiskt den absolut bästa känslan någonsin på en tävlingsbana! Hon var ridbar hela tiden - eller så länge jag faktiskt orkade rida - och det var helt fantastiskt för allt var liksom helt "lagom" och jag själv hann med...

Sen kom vi då till den där galoppdelen - inga problem med att fatta höger galopp i detta programmet (det strulade med fattningen i första programmet men jag kunde då fatta om) men däremot så orkade jag inte hjälpa henne i den förvända galoppen så avbrottet kom alldeles för tidigt och då tog jag beslutet att INTE fatta ny galopp utan fortsätta i trav för jag var helt enkelt alldeles för trött för att orka med om det blev något strul.

Sen kom då den sista galoppen till vänster och där gick det också lite hejbaberiba kändes det som för här var jag som sagt helt slut och åkte mest med (tur att Tingeling då är så snäll att hon gör precis vad hon ska) så här kände jag att jag hade kunnat rida en mycket bättre väg vad gäller halvt igenom, men jag fick inget avbrott och vi kunde hålla den förvända hela vägen... Sen blev det då trav och skritt på långsidan utan några större problem, och den sista traven upp på medellinjen var svår men då var jag så himla nöjd över att vi snart var klara...

 

När andra programmet var klart och jag hade tackat för oss och publiken applåderade så kan jag säga att glädjetårarna sprutade - jag och Tingeling har ridit SM! Min första och hittills största dröm har gått i uppfyllelse! Och dessutom med den bästa känsla jag någonsin haft inne på tävlingsbanan i en högre klass vi ridit tidigare!

 

Väntan nere i sekretariatet på resultat blev faktiskt en nagelbitare också, för jag och den personen som sen slutade trea totalt låg oerhört nära varandra i resultat så jag var 0,05% ifrån att sluta 3:a i mitt första SM.

Nu blev vi istället 4:a och därmed etta från slutet! 

Men vad gör det? Känslan är ju det absolut viktigaste och i mina ögon, och de som känner mig, så var jag och Tingeling vinnarna idag! Så bra som jag red och så fin som Tingeling var har vi aldrig varit förut!

 

Och jag tar med mig att min häst är helt fantastisk som inte bryr sig om högtalare som sprakar och tjuter, att det kommer permobiler, att det är nya hästar och nya miljöer utan hon är precis lika trygg som alltid...

Jag har sagt det förut och det är helt klart värt att säga igen - jag kan ALDRIG hitta en bättre tävlings- och träningskompis än Tingeling!!