När det smyger sig på...
Är det inte lite häftigt ändå hur framstegen kan smyga sig på en utan att man riktigt tänker på det förrän en dag när man helt plötsligt inser att det man så länge har tragglat med helt plötsligt bara sitter?
Senaste tiden har det slagit mig att jag numera har precis lika fina känsla i höger galoppen och högerfattningarna som jag tidigare har haft bara i vänster galopp. Sen märker jag fortfarande att Tingeling tycker att det är jobbigare till höger att sätta under sig och verkligen peta in det där högra bakbenet, men det är ju en styrkefråga så det kommer ju att bli bättre vad det lider det också när vi har ridit våra övningar med övergångar en triljon gånger eller så.
Just nu njuter jag i fulla drag av varje ridpass och jag är så himla glad att det mesta faktiskt börjar släppa för oss och även om vi testar nya saker så kan jag hela tiden hitta tillbaka till grunden. Det tycker jag nog är det allra viktigaste eftersom grunderna är det allra viktigaste.
Jag brukar jämföra det med att bygga hus, huset skulle rasa om inte grunden var ordentigt gjord...och även om många kanske tycker att själva grundridningen är tråkig så tycker jag själv faktiskt att det är oerhört roligt även med grundridningen. Jag tycker helt enkelt att all ridning är rolig oavsett vilken ridning det är...
