Det här med film...
Jag har en förhoppning att jag ska kunna filma min och Floretts gemensamma resa regelbundet precis så som jag gjorde med min och Tingelings resa. Det är så otroligt roligt och nyttigt att kunna se tillbaka och jämföra och se hur det faktiskt var och få se de framsteg man gör.
Det är rätt fascinerande också hur vissa saker som upplevs som svåra sen helt plötsligt inte är det, och oftast tycker jag att de där framstegen smyger sig på utan att man tänker så mycket på dom. Det är oerhört roligt att då ha film att se tillbaka på och kunna minnas hur känslan var just där, just då.
Det är verkligen nyttigt att få se sig själv på film ibland, för det man själv upplever kanske inte riktigt är så som det ser ut...det kan i alla fall jag konstatera efter att jag ser filmerna från träningen i söndags.
Framförallt i galoppen så upplever jag det som att jag verkligen får driva henne framåt och jag tycker att jag tar i så att jag blir blå, och verkligen jobbar med min innerskänkel...och så ser jag filmen och kan konstatera att det inte syns typ det minsta...