En och en halv månad...
Tänk att det inte gått mer än en och en halv månad sen Florett kom in i mitt liv...det känns faktiskt som att det är mycket längre än så.
Här om dagen slog det mig när jag satt på henne att jag faktiskt känner det som att jag känner hennes rörelser nu, att jag känner mig trygg i hur hon rör sig och att jag börjar känna mig säker på hur hon ska reagera och vad hon ska göra. Ett stort ögonblick faktiskt...och som sagt, en trygghet att vi lärt känna varandra så pass.
Det är klart att det fortfarande finns mycket mer att lära känna och att det kommer att ta en stund till innan vi känner varandra helt utan och innan, men det känns ändå som att vi har kommit en bra bit på väg.
Jag kom även på det igår att det nu var ett tag sen jag jämförde henne med Tingeling...det är bra...som jag har sagt tidigare, jag ska inte jämföra även om det förstås är väldigt lätt att göra det så här i början...men det är viktigt att jag ser Florett för den fantastiska individ som HON är och inte jämför henne med någon annan...
Det tog en liten stund men numera kan jag ärligt säga att hon fångat mitt hjärta helt och fullt, och jag blir så glad när jag möter hennes fantastiska uppsyn i stallet och känner att hon börjar få förtroende för mig...
Jag ser verkligen fram emot vår resa tillsammans och man kan nog inte ana vad framtiden kommer att ge oss...
