På riktigt...
Det är faktiskt inte klokt hur fort tiden går....
Just nu är vi inne i mitten av Oktober och helt plötsligt slår det mig att det snart är ett år sedan den allra finaste vita prinsessan insjuknade...och senare fick komma till de evigt gröna ängarna....
Det får mig även att inse att det snart är så att jag och den finaste lilla svarta prinsessan ETT år ihop...tiden flyger verkligen iväg...
Den senaste tiden kan jag faktiskt säga att jag på riktigt även börjar känna det som att det där bandet börjar infinna sig emellan oss två...vi börjar helt enkelt lita på varandra i fler och fler situationer....
Jag märker det dels i hanteringen, där har hon iofs alltid varit helt underbar men hon ser mig mer och mer som sin trygghet och just tilliten får vi öva på varje morgon när vi nu går till ridhuset (och in i ridhuset) i mörker....hon följer mig och tvekar hon så litar hon på mig när jag visar henne att det är okej att gå fastän hon tycker det är läskigt...
I ridningen märker jag också av att vi faktiskt klickar mer och mer. Jag är inte alls lika orolig för att hon ska hoppa åt sidan så att jag ramlar av och jag kan mer och mer behålla min avspändhet även när hon kör sin giraff - och det resulterar i att hon faktiskt inte gör det så mycket (speciellt inte om jag också är duktig på att ha koll på att jag inte låter henne bli för rak och har koll på både bakdelar och bogar, haha!).
Känslan jag får till och från i ridpassen är en sån fantastisk känsla jag sällan känt tidigare - hon är en riktig liten pärla och jag kan knappt vänta på hur hon kommer att kännas om ett år från nu...
Det tar tid att rida ihop sig och jag är sååå redo att ge oss båda den tiden!
Jag är så glad för jag känner hur jag själv har utvecklat min ridning otroligt mycket ihop med Florris...så roligt!
