Aha-upplevelser...
Vad är det med ridningen som får oss ryttare att inte ge upp och fortsätta?
Jag älskar att man aldrig blir fullärd utan att det alltid finns något att jobba på.
Dessutom tycker jag att det är superhäftigt att man även efter många år i sadeln fortfarande kan få AHA-upplevelser när något man jobbat med länge helt plötsligt bara fungerar.
Det är lite av vad jag verkligen älskar med min och Tingelings utveckling - för helt plötsligt bara funkar det!
Något vi kan ha jobbat med ett bra tag fungerar bara så där!
Efter några ridpass där man känner att allt bara går fel och vi bara missförstår varandra så kan man ha ett pass eller fler där det bara är helt fantastiskt och det är som att vi kan läsa varandras tankar och allt bara funkar!
Att veta vad man har för brister som ryttare och när man jobbar på att rätta till dom och får gensvar direkt på att allt går så mycket bättre - det är häftigt!
Jag måste säga att jag är nog medveten om alla mina brister som ryttare...Jag skulle nog nästan kunna säga att jag är mer medveten om mina brister som ryttare än mina styrkor som ryttare. Men det är kanske inte så konstigt eftersom bristerna är något man jobbar ständigt med för att förbättra...
