Inte riktigt som jag tänkt mig...

Den här helgen blev inte riktigt som jag tänkt mig...Fick samtal i fredags vid kvällsfodringen att Florris inte åt som vanligt...hon som verkligen är matglad brukar ju aldrig INTE äta...hon tuggade konstigt verkade det som och jag slängde självklart på mig stallkläder och transporten på bilen och åkte till stallet. Fick sällskap av resten av familjen vilket var väldigt uppskattat..
 
Ringde ut distriktsveterinären som kom och vi tittade både i munnen, där hon inte kunde se något som hon kunde förklara varför hon inte skulle äta/åt konstigt och sen kollade hon även om hon var förstoppad...Hon hittade ingen förstoppning men däremot hade Florris mycket träck upp emot bäckenet så kanske kunde det vara det som gjorde att hon tyckte det var obehagligt?
Vi kunde ju inte säga vad det var men hon fick ändå behandling för förstoppning med olja och kramplösande...
 
Sen blev det några timmars vandring...inget bajs kom men hon åt lite mer efter ett tag och verkade pigga på sig lite grann. Vid halv tre åkte jag hemåt för att komma tillbaka vid sex...
På morgonen gjorde hon en hög och verkade helt normal sen så jag tömkörde henne en stund och hon såg verkligen jättefin ut! Hon fick sig en dusch och gick ut i hagen där hon sprang som en tok först och sen ställde sig och beta.
Det kändes helt klart som att det hade släppt...
 
Men så på kvällen fick jag samtal igen att hon inte hade bajsat något alls sen insläppet men däremot så åt hon nu - det kändes ju inte heller helt normalt så jag åkte ut igen och tog ut henne i skrittmaskinen och sin vana trogen så bajsade hon på sitt vanliga ställe på väg ned mot paddocken och skrittmaskinen! Sååå skönt och jag kände miig nästan gråtfärdig av lättnad. En till hög kom det i skrittmaskinen och med den lättnaden så åkte jag hem.
 
På morgonen halv sex så hade hon inte ätit upp maten från kvällen och ingen mer hög hade hon gjort sig av med heller. Jag hade ju i alla fall hoppats på någon till i boxen. Ut i skritten igen och där gjorde hon en hög utanför skritten, men ingen mer i skritten...
In igen och vila efter en timme ungefär och nu ringde jag och konsulterade distriktaren igen. Jag kunde även konstatera att hon tog in mat i munnen, tuggade kanske fyra tuggor och spottade ut den igen...Distriktaren blev inte heller klok på vad det kunde vara - kanske är det något  i munnen i alla fall? 
Jag fick i alla fall i henne ca 2 liter betforvatten och efter det så tuggade hon i sig lite mat igen...
Dock var det inte mycket och hon såg rent allmänt rätt ledsen ut...
 
Jag ringde dock upp till Ultuna för konsultation och beslutade mig efter samtal med dom att åka in med henne. Något är det som inte stämmer och eftersom det verkade bli bra men sen inte så kändes det bäst för mig att faktikt ta in henne dit där de kan ha koll på henne dygnet runt.
 
Jag fick Rickard till att komma ut med transporten och jag ringde mamma så att jag kunde få sällskap på kliniken och sen lastade vi in henne och åkte upp mot Uppsala.
 
Väl på plats var de redo och tog emot oss på en gång och denna gång kunde de plocka ur en hel del träck men kände fortfarande ingen förstoppning även om de hade svårt att känna blindtarmen. Hon behandlades igen med olja och kramplösande och fick komma in i en box där hon nu fastar.
Idag måndag ska de göra undersökning på henne igen och hoppas då kunna känna blindtarmen osv och så ska de ta fler prover utöver de första proverna som de tog igår.
 
Så nu hoppas jag verkligen att de hittar vad som är fel och kan åtgärda det...
Hon kommer tidigast att komma hem på tisdag i alla fall, det vet jag...
 
 
#1 - - Karoline:

Nä fy fasiken :( Kram