Jenny & Lillemons Florett

Ni vet när man kan ta på framstegen och den känslan (lyckoruset) man känner då? 
Den känslan går jag runt med just nu... Senaste månaden har vi kunnat börja jobba rejält med den förvända galoppen utan att jag spänt mig för mycket och har kunnat fortsätta rida i den förvända galoppen. Gör jag det så blir det inte något byte från Florris sida heller.

 

Den högra förvända har funkat nästan hela tiden men den vänstra har jag haft så mycket svårare med, och det är ju helt och hållet jag som haft problemet och inte Florris, men som sagt, senaste tiden har det börjat släppa även i den vänstra förvända för mig.

 

För inte alls många träningar sen så fick jag faktiskt för första gången på mycket länge rida med ett spö, och denna gång ett dressyrspö. Tidigare har jag ju i en period fått ha ett hoppspö men denna gång blev det dressyrspöt - och vilken hjälp jag fick av det! Wow! 
Jag fick den där extra hjälpen att få henne mer fram för skänkeln och kunde då koncentrera mig mest på att faktiskt rida vägarna och hålla om lagom med skänkeln där jag tidigare haft känslan att jag måste fokusera så mycket mer på att driva framåt för att hon inte ska bryta av. 
Florris har tagit det här jobbet jättebra, mycket bättre än jag faktiskt trodde. Jag trodde att hon skulle reagera mer på att jag hade det där långa spöt i handen men hon har som sagt tagit det superbra och fokuserat sin energi på arbetet och det jag vill. 

 

Jag vet ju i och för sig att hon är oerhört träningsvillig och älskar att träna lika mycket som jag, men hon är ju också ett sto...

 

Idag har vi fokuserat mycket på galoppjobbet (just nu min favorit!) och då har det varit öppnor på långsidorna och så den förvända galoppen på åttvolter. 

Älskade, fina Florris vad jag är lycklig över dig som lär mig så mycket!! 

Så himla roligt att träna just nu och jag är så himla glad över att vi har möjlighet att göra det varje vecka för Ann som känner oss båda så väl...