En vän för livet eller bara när det passar?

Jag har funderat på en sak ett tag...
När jag köper häst så väljer jag en häst "för livet", det vill säga jag vill ha hästen så länge som det är möjligt och helst ända fram tills det av någon anledning är så att hästen inte ska vara kvar på jordelivet mer.
 
Många upplever jag dock köper en häst för att sen när det börjar strula, vilket det ju faktiskt gör för de flesta i perioder, tycka att man kanske inte passade så bra ihop ändå och då välja att sälja hästen vidare?
Upplever ni samma?
 
Jag vet redan från början mina svagheter som ryttare och jag vet att det kommer perioder med en ny häst, och även med en häst jag ridit ihop mig med, där vi kommer att ha det svårare att kommunicera med varandra och där hästen kommer att ifrågasätta min ridning. Med tiden och ju mer ihopridna vi blir brukar dock dessa perioder vara kortare och kortare men de kommer alltid till och från. 
Jag vet med andra ord att de här perioderna inte beror på att hästen i sig inte passar mig, utan det kommer utav att det tar tid att utvecklas ihop och att lära sig att kommunicera och i sina svackor så kommer det alltid vara stunder då man står frågandes inför varandra.
 
Med andra ord så är det ju MIN ridning som gör att det blir svåra perioder och det finns ju ingen annan som kan ändra ridningen än jag själv, men så kan jag ju inte heller ändra ridningen helt heller - det är ju så här min kropp fungerar och jag kan inte rida på så mycket andra sätt.
 
Så det jag hela tiden jobbar med är ju att få hästen att förstå just mina hjälper, och så tar jag hjälp av Ann för att få kommunikationen mellan mig och hästen att fungera så bra som möjligt.
 
För mig handlar självklart hästägandet om att jag tycker att det är fantastiskt roligt att rida, men det handlar också om att jag tycker det är underbart att ha en bästa vän i min häst och där jag känner att vi båda går igenom eld och vatten för varandra.
Varje häst kommer med utmaningar och gör alltid att jag som ryttare lär mig något nytt och utvecklas framåt, och jag brukar alltid säga att man är inte bättre än de svackor man hamnar i.
Det går upp och det går ned men förhopningsvis så går ju den där lägsta nivån uppåt stadigt den med med tiden....
 
Så oavsett svackor så kommer min fina lilla Florett stanna hos mig så länge det bara går...och jag hoppas att vi med mer tid tillsammans kan känna att vi båda litar på varandra till 100% och utvecklas tillsammans så att jag blir en så duktig ryttare att jag kan rida henne så bra det bara går....
 
 
// Jenny


Dagens ridpass 21/5 2018...

Idag gick vi ut i paddocken för ett ridpass där eftersom vi varit två dagar i ridhuset. Även om det var väldigt, väldigt varmt idag igen så var det ändå skönare att vara ute än inne.
 
Jag började med att longera henne och i longeringen såg jag till att hon fick jobba på och verkligen kliva i och framåt. Mycket energi i den lilla hästen när hon inser att hon inte bara ska samla sig...
Efter tio minuters longering satt jag upp och hon kändes fin även idag. 
Jag började med att skrittjobba med slutor och skänkelvikningar. Vid något tillfälle körde hon upp huvudet rakt upp men jag låg bara mjukt kvar med ställningen i nacken och höll om med skänklarna och då kom hon tillbaka till mig och kändes fin.
 
Jag red enligt vår läxa och red travjobbet på en stor volt som jag ökade och minskade och där jag ställde henne utåt när jag minskade volten och ställde henne inåt när jag ökade den. Svårt i höger varv till en början när jag skulle ställa henne till vänster och minska, åter igen så körde hon giraffstilen men hon studsade inte och jag var bara mjukt kvar med handen och breddade den lite och höll om med skänkeln och efter en stund kom hon tillbaka till mig även där.
Det märktes dock idag att det är svårare för oss ute då hon lättare tappar fokuset men jag kämpade på och fick en riktigt, riktigt trevlig känsla i traven. Galoppen däremot blev för svår idag så den la jag åt sidan efter två fattningar och fortsatte istället att fokusera på travjobbet.
 
Efter en halvtimme så kände jag att det fick vara nog eftersom det var så varmt, så då skrittade vi av på lång tygel ned till gröna banan och runt. 
Nöjd häst och nöjd matte.
 
Självklart fick hon en dusch efter avslutat ridpass och jag är så fascinerad över att hon fortfarande tycker att brunnen i spolboxen är så läskig så även om hon står i boxen så har hon full koll på var brunnen är och skulle aldrig ställa sig på den....
 
 
 
// Jenny


Dagens ridpass 21/5 2018...

Idag gick vi ut i paddocken för ett ridpass där eftersom vi varit två dagar i ridhuset. Även om det var väldigt, väldigt varmt idag igen så var det ändå skönare att vara ute än inne.
 
Jag började med att longera henne och i longeringen såg jag till att hon fick jobba på och verkligen kliva i och framåt. Mycket energi i den lilla hästen när hon inser att hon inte bara ska samla sig...
Efter tio minuters longering satt jag upp och hon kändes fin även idag. 
Jag började med att skrittjobba med slutor och skänkelvikningar. Vid något tillfälle körde hon upp huvudet rakt upp men jag låg bara mjukt kvar med ställningen i nacken och höll om med skänklarna och då kom hon tillbaka till mig och kändes fin.
 
Jag red enligt vår läxa och red travjobbet på en stor volt som jag ökade och minskade och där jag ställde henne utåt när jag minskade volten och ställde henne inåt när jag ökade den. Svårt i höger varv till en början när jag skulle ställa henne till vänster och minska, åter igen så körde hon giraffstilen men hon studsade inte och jag var bara mjukt kvar med handen och breddade den lite och höll om med skänkeln och efter en stund kom hon tillbaka till mig även där.
Det märktes dock idag att det är svårare för oss ute då hon lättare tappar fokuset men jag kämpade på och fick en riktigt, riktigt trevlig känsla i traven. Galoppen däremot blev för svår idag så den la jag åt sidan efter två fattningar och fortsatte istället att fokusera på travjobbet.
 
Efter en halvtimme så kände jag att det fick vara nog eftersom det var så varmt, så då skrittade vi av på lång tygel ned till gröna banan och runt. 
Nöjd häst och nöjd matte.
 
Självklart fick hon en dusch efter avslutat ridpass och jag är så fascinerad över att hon fortfarande tycker att brunnen i spolboxen är så läskig så även om hon står i boxen så har hon full koll på var brunnen är och skulle aldrig ställa sig på den....
 
 
// Jenny



Om mig

Jenny heter jag och det är jag som driver den här bloggen. Tingeling var ett sto född 2003 e Dale Haze RC 57 ue Music Streak xx som jag skolade om från distanshäst till dressyrhäst. Vi tävlade handikapp SM 2016, en dröm som blev sann. Dessvärre fick Tingeling somna in alldeles för tidigt i November 2017. Men hon finns för alltid med mig i mitt hjärta.


Lillemons Florett kom in i mitt liv i December 2017 och hon är ett sto född 2010 e Speyksbosch Dancer BRP 8 ue Tamburin 700. Florris, som hon kallas, och jag ska lära känna varandra och förhoppningsvis få många roliga år ihop! Välkommen att följa min vardag med hästar, familj och en del inredning och släktforskning!




Kategorier


Arkiv


Länkar

Alice Lindström
Ehohko's Himalayans
Järva Kattklubb
Strömsbergs gård - Horseware täcken till bra pris


Sök i min blogg


RSS 2.0