Det kan inte gå bra jämt...
En sån sak värmer verkligen i hjärtat...
Började dagens ridpass med att arbeta i skritt ca 15 minuter. Fokus på låg och avkopplad häst - inte det lättaste men vi gnetar på.
Började jobba med travarbetet sen och bitvis kändes hon riktigt trevlig idag, men sen är det som att hon kom på att så här kan hon ju inte göra och så spänner hon sig. Men jag bara väntade ut och vi red övergångar skritt-trav på en stor volt. När hon slappnade av så gjorde jag några fattningar.
Idag blev det några felfattningar i varje varv men jag berömmer ändå eftersom det blir galopp och det är vad jag ber om. Bröt av och gjorde om och då blev det rätt och då får hon ännu mer beröm.
Red lite övergångar skritt-galopp och jobbade rätt mycket med skritten. Red några diagonaler med skänkelvikningar och i hörnet la jag sen en fattning, och då fick jag rätt galopp hela tiden.
Nöjde mig sen och lät henne som vanligt skritta av på långa tyglar.
Hon blev riktigt svettig idag så hon fick sig en dusch efter passet, och fick sen beta gräs en liten stund. Mycket uppskattat.
Imorgon blir det vila för Tingeling och på torsdag får vi se hur det blir för då kommer hovslagaren ut så det kanske blir så att hon får vila då också.
Jag testade att rida på ett tvådelat bett idag och det kändes mycket bättre idag mot vad det gjorde senaste gången jag testa det. Men jag tänker nog fortsätta rida på det raka bettet åtminstone till dess att vi kommit ur vår svacka.
Jag är åtminstone glad åt att jag idag fick till några tillfällen där hon kändes avspänd igen och hade en väldigt trevligt stöd i handen.
Att välja ridbyxor...
Jag rider alltid i helskodda. Jag tycker att jag sitter mycket bättre med helskodda byxor på mig än med knäskodda. Med knäskodda känns det som jag glider runt och inte får något fäste i sadeln.
Mina favoriter är CRW Excellent från Hööks - jag gillar att de inte är så jättetjocka och att de är alldeles lagom med stretch i dom. Jag uppskattar just tunnheten i dom så här på sommaren när det börjar bli varmt.
Jag har dessa ridbyxor i nästan alla färger tror jag, brun (två stycken eftersom det är favoritfärgen), svart, grå och så vita att ha till tävling. Marinblå har jag inte velat köpa.
Jag önskar att de skulle ha dessa byxor i jeanstyg...då skulle jag köpa dom på stört!
Fast jag har faktiskt hittat andra ridbyxor i jeansliknande tyg som jag tror att jag kommer att köpa mig. Helskodda förstås. ;-)
Idag för ett år sedan...
Idag för ett år sedan så hade jag precis börjat rida på det raka bettet eftersom jag märkte att hon trivdes bäst på det.
Just den 22 maj så hade vi en träning för Ann och vi visade upp en galopp för första gången.
Jag kommer ihåg det tillfället - Tingeling blev superstressad efteråt och vi fick jobba massor på att hon skulle tagga ned.
Jag kan med andra ord lugnt säga att vi gjort rejäla framsteg! Idag kan vi ju rida riktigt mycket i galopp och även om hon ibland spänner sig efteråt så kan jag rida ur det rätt fort.
Dagens ridpass 21/5 2012...
Det var ett tag sen jag longerade henne och eftersom min förkylning sitter i och jag och Ann tyckte att longering rätt snart var en bra idé så gjorde jag det redan idag.
Vi jobbade med övergångar och Tingeling var jätteduktig. Det är helt otroligt vad kär jag bli i min häst när jag får se henne från marken - den utstrålningen som hon har är helt otrolig!
Hon var superduktig och kunde både öka och minska volten i galopp och hade en väldigt trevlig takt även i traven.
Hon är något stelare i högersidan än i vänster, men det är ju något jag jobbar mycket med och jag tycker att hon har blivit bättre.
Imorgon är tanken att rida henne igen och jag hoppas att hon är på lika bra humör då!
Jag måste erkänna att jag längtar...
Och jag tror att även Tingeling ser fram emot lite sommarvila. Två veckor harj ag tänkt att hon ska få helt vila och bara vara häst i sommarhagen och äta massa gräs och bli rund om magen.
Sen har jag tänkt ta två veckor på mig att sätta igång henne igen och så hoppas jag på att vi är tillbaka "on track" igen lagom till att vi flyttar tillbaka till stallet igen och då är fulladdade med energi inför hösten!
Har ni tänkt att ge era hästar någon sommarvila?
Tack för att du finns...
För mig är det oerhört skönt att kunna veta att jag kan lita på att Tingeling tas om hand på bästa sätt, att få hjälp av någon som älskar min häst lika mycket som jag själv gör.
Jag och Irene lärde känna varandra redan när vi började som medryttare på Achilles och när han sen blev min så var det självklart för mig att Irene skulle fortsätta rida om hon själv ville det. Likaså när Tingeling kom in i mitt liv.
Jag kan ärligt säga att jag skulle nog inte ha någon medryttare om jag inte hade Irene.
Att veta att hon och Tingeling rider ut i skogen varje lördag, ibland i flera timmar, gör både mig och Tingeling så glada! Jag vet att Tingeling uppskattar det minst lika mycket som jag gör.
Irene ställer dessutom alltid upp om det är så att det är extra körigt för mig någon dag ibland...helt ovärderligt är det!
Tack för att du finns Irene!
Att sätta upp mål....
Jag har självklart mål med Tingeling, och även för min egen ridning men jag har faktiskt inte satt någon tidsaspekt på det hela.
Jo, visst, ni vet ju mina mål för året - men skulle det vara så att dessa mål inte skulle uppnås så är ju inte det heller en katastrof.
Just nu så har vi gått oerhört mycket framåt. Sen vi bytte stall i januari så har det egentligen gått spikrakt framåt, och det har gjort att jag "glömt bort" de rejäla bakslag man faktiskt kan få. Och när jag nu inser att vi faktiskt är inne i ett av våra största bakslag någonsin (vi har haft ett liknande tidigare ungefär samma tid förra året) så blev jag först jättebesviken på mig själv och kände mig som världens sämsta ryttare.
Men det är ju så här det är - och vi kommer att komma ur det här igen. Det gäller bara att backa tillbaka lite igen och låta både Tingeling och jag hitta varandra igen och hitta tryggheten i det vi gör.
Jag vet ju att vi kommer att lösa det!
Jag hade bakslag med Achilles också, men inte alls på samma sätt. Han var så erfaren och var inte en häst som hetsade upp sig för något. Tingeling är så himla tjänstvillig och ambitiös att hon gärna gör vad som helst för att göra rätt - och då blir det ibland lite fel och då blir hon lite stressad även fast det inte finns någon anledning till att bli stressad.
Vi kommer att nå våra mål - bara vi kämpar på. Det är ju det den här resan handlar om, att jobba ihop i med och motgång och ur varje motgång så går vi lite, lite starkare framåt. Tillsammans. Tingeling och jag...
Dagens träning 20/5 2012...
Det märks att det har gått väldigt fort framåt för oss ett tag nu - och därför väljer vi nu att backa tillbaka ett snäpp igen så att Tingeling får landa och finna sig till rätta igen.
Dagens träning gick väl sådär - bitvis gick det helt okej men bitvis var det supersvårt. Men det är ju just det, vi är inne i en svacka och det är ju just nu jag som mest behöver hjälpen av Ann. Vi redde ut en hel del och så beslöt vi oss för att backa tillbaka som sagt.
Vi har gjort det vid några tidigare tillfällen också - det är lite så här det är, vi går fram två gigantiska steg och så tar vi ett tillbaka.
Just nu är vi dock väääldigt nära vårt mål och om vi nu bara tar oss över den här tröskeln så kommer så mycket att falla på plats.
Det är bara att traggla vidare helt enkelt.
Idag blev det fokus på att rida övergångar på stor volt, med ställning i nacken och med ett stadigt stöd på yttertygeln. Back to basic med andra ord. Jag kommer att fortsätta att rida så tills det släpper och Tingeling taggar ned lite igen.
Hon var i alla fall jätteduktig och jag var så nöjd med henne. Svettig blev hon också, det märktes att det var varmt ute och att hon stressar upp sig lite när hon tror att hon inte vet vad vi gör...
Jag passade därför på att duscha av henne efteråt och så fick hon äta lite gräs en stund. Mycket uppskattat.
Haha, fast hon passade ändå på att rulla sig i hagen när hon gick ut - så då var hon inte skimmel längre utan mer gråbrun....
Men jag älskar henne ändå...
Finaste du...
Finaste, finaste du...
Att filma sin ridning...
Det är väldigt nyttigt att bli filmad när man rider - det märkte jag senast faktiskt nu när vi var iväg och tränade. Känslan på ryggen var en helt annan mot hur det såg ut på filmen!
Jag har försökt att filma mig och Tingeling med ungefär en månads mellanrum under hela vår tid ihop och det är väldigt nyttigt att gå tillbaka och se och jämföra för att se våra framsteg emellanåt.
Ibland när det känns extra motigt är det som sagt nyttigt att se hur det var och vilka framsteg vi har gjort. För visst är det så att självförtroendet får sig en törn emellanåt och man känner sig som världens sämsta ryttare och det känns som att allt man gör är fel och man funderar på om man faktiskt har ridit förut eller om det var ett påhitt man kom på samma morgon man gick upp.
Tack även till underbara Emelie som alltid peppar mig när det känns extra motigt!
Dagens ridpass 18/5 2012...
Vi hade ingen bra dag idag...min förkylning har fått ny kraft och jag kände att kroppen inte var riktigt med mig.
Hade dock fått "order" om att rida dressyr på prinsessan med mycket lösgörande arbete så att eventuell träningsvärk skulle kännas lite bättre.
Började med att skritta ett varv runt ridskolan, först på lång tygel och efter halva varvet på kort tygel - redan då märkte jag att det inte bara var jag som nog inte var på humör riktigt för Tingeling kändes jättestel och blev upprörd när jag kortade tygeln och hon sen inte fick galoppera eller trava det första hon gjorde.
Skrittade färdigt rundan i alla fall och gick sen in i vår paddock. Hon kändes fortfarande lite stel men bättre och bättre efter några varv på stora volter. Hon kände nog med andra ord också av gårdagens träning för hon fick jobba rätt rejält igår.
Jobbade med ställning åt båda hållen på volt även idag och det känns bra att hon nu inte blir stressad av den rörelsen utan kan slappna av och bli mjuk i båda sidor.
Red en hel del serpentiner också och till en början spände hon till när jag ställde om och bytte serpentinbåge men det släppte också efter ett tag.
Idag blev det bara en galopp i varje varv för jag orkade helt enkelt inte mer.
Avslutade med lite skrittarbete med öppnor och skänkelvikningar.
Så, hur ska jag summera - ja, vi är nog inne i en svacka igen men jag känner det ändå som att jag kan rida ur det efter en stund. Vänster varv kändes bättre än höger idag. Och nej, man ska inte ha för höga krav när man är genomförkyld...
Nu ska jag bädda ned mig i soffan, så tar vi nya tag på söndag! För imorgon kommer hon få njuta av en uteritt ihop med Irene.
Dagens träning för Ann 17/5 2012...
Hon var inte allt för upprörd över det som tur var.
Jag hade inga problem alls att få på transporten på bilen idag, bara jag kommer rätt med dragkroken så - jag tror det tog fem försök eller nåt. Det är ju nästan rekord med tanke på att jag aldrig kör den bilen i vanliga fall och det var väldigt länge sen jag körde transporten. Haha...
Passade på att sätta på lindor och boots på Tingeling så fick hon åka i det och sitt fleecetäcke, och sen lagom till att Emelie (som är en sån underbar människa att hon kom ut till stallet så här tidigt på morgonen för att hjälpa mig) kom ut till stallet så var det färdigt att lasta på.
Tingeling gick in på första försöket som vanligt och stod som ett ljus hela vägen bort.
Det är knappt man märker att man har henne i transporten, så snäll är hon när man kör.
Vi kom fram utan problem och kunde även lasta ur utan problem. Tingeling tittade sig runt lite men hon är ju ändå väldigt cool på nya ställen.
Ridhuset var verkligen superfint!
Vi började med att Ann red henne och så fick jag rida på slutet. Hon var spänd och inte alls på humör idag. Hon blev riktigt förbannad bitvis och då gjorde vi ändå inget komplicerat utan bara vanlig ridning där vi ville att hon skulle spänna av och ställa i nacken.
På slutet spände hon dock av helt okej och var jättetrevlig.
Underbara Emelie både filmade och fotade - underbara, snälla hon!
Inte ett av våra bästa ridpass men samtidigt ett väldigt nyttigt pass där jag faktiskt fick igenom det jag ville, trots ibland rätt stora protester från fröken Tingeling.
Jag ser redan fram emot söndag när vi ska träna igen....
Så här laddad var hon när vi var redo att gå ut till transporten:
Tidig morgon...
Så idag får hästarna komma ut i hagen runt halv sju är tanken... Jag kan ju aldrig bli beskylld för att ta sovmorgon när jag är ledig i alla fall. Haha!
Fast jag klagar faktiskt inte, jag är så grymt tacksam över att vi kan komma iväg och rida. Jag tar med mig både vanliga kameran och filmkameran, så jag hoppas att något ska fastna på bild och film i alla fall...
Jag ska till Paralympics!!!
Jag har fått ett erbjudande som jag absolut inte vill tacka nej till, nämligen att få åka och titta på ridsportstävlingarna på Paralympics i London via mitt jobb. Det är nämligen så att mitt jobb sponsrar det svenska paralympicslaget!
Jag blev verkligen så glad över detta erbjudande!!
Självklart kommer jag att blogga under mina dagar där och tanken är att det kommer att komma upp en hel del bilder. Det ska bli så skoj! Jag har aldrig varit i London tidigare heller, så det kommer också att bli en upplevelse!
Vilodag...
Jag tycker det är viktigt att hon har åtminstone en vilodag per vecka. Vissa veckor får hon två vilodagar. Förut hade jag alltid två vilodagar åt henne men numera så har jag en fast som jag planerar in och så kan jag ha en ibland om det av någon anledning är så att jag inte kan rida.
Ger ni era hästar vilodagar?
