Dagens ridpass 30/12 2016...

Det blåste nästan storm idag igen, vi verkar helt klart vara inne i en sån period just nu...tur att taket på ridhuset är ordentligt fastsatt även fast det i de värsta vindarna låter rejält ifrån det....
 
Vi hade sällskap av tre andra ekipage idag men jag tyckte ändå att jag fick en helt okej känsla. Sen är jag ändå fascinerad över att vi har ett ridhus som är 20 x 60 och ändå så lyckas vi samla oss allihop på en radie av typ 10 meter ibland, haha! 
 
Tingeling vilade igår så jag värmde upp som vanligt med en hel del skänkelvikningar i skritt som jag sen även gick över till att jobba med i trav. I trav red jag även långsidor i öppna med eller utan volt under tiden i början av långsidan eller i mitten. Red även någon skänkelvikning "in i väggen" som vi inte gjort på länge.
I det här jobbet frustade hon ur sig en hel del, något jag verkligen uppskattar att hon gör för efter varje frustning känner jag hur hon slappnar av mer och mer.
 
Efter uppvärmning i skritt och trav gick jag över till att jobba med galoppen och vi började till vänster. Idag blev till och med första galoppen riktigt bra. Den brukar annars vara den svåraste och sen blir det bättre och bättre.
Hon hade överskottsenergi och var glad idag = glad häst som i galoppen skakar på huvudet och gärna springer på snabbare!! 
Jag kunde ju inte annat än skratta lite åt henne för hennes helt fantastiskt snälla "bus" hon gör med mig. Är nog inte många hästar man känner sig såååå trygg på när hon busar eftersom hon bara som sagt skakar på huvudet samtidigt som hon ökar galoppen lite. Inga problem att stanna henne är det heller...Bästa Tingeling som är som gjord för sin matte som har så dålig balans....
Efter några fattningar och galoppjobb till vänster så gick jag över till att jobba i höger galopp.
 
Jag trodde nog aldrig att jag skulle skriva det här, men jag ville aldrig sluta! Vilken känsla! Idag helt underbar inte bara i fattningen utan även i galoppen. Lugn, avspänd, kontakt och lagom framåt! WOW!
Ni som har följt oss från alla första början kanske kan ana hur stort det här är, men till er som precis börjat följa oss kan jag avslöja att vi har haft jätteproblem med höger galopp, har det överhuvudtaget gått att fatta höger så fick man vara glad om man inte bara studsade och kom man framåt så var huvudet som en studsboll....
Men inte idag. Idag kändes högergaloppen bättre än vänstern och jag hade önskat att jag hade kunnat orka rida minst en timme till. 
Älskade finaste, bästa Tingeling....
 
Efter galoppen så jobbade jag lite i skritt för att ge mig själv en liten paus och sen gick vi över till att avsluta med travjobb, och där är alltid målet att få känslan att jag bara kan "glassrida" utan att det är jobbigt, och även den känslan hade jag idag!
Jag avslutade på en volt där vi lekte med tempoväxlingar i traven, från symaskinspyttesmå steg till att kliva i ordentligt framåt med ökad trav känsla och allt detta utan att hon blir rak och stel och spänd. Hon ska hela tiden vara kvar hos mig mellan hand och skänkel med en mjuk innersida och lätt ställning i nacken.
Lyckades riktigt bra idag!
 
Så jag känner mig oerhört nöjd idag och ser fram emot vår träning imorgon!
 
 
// Jenny


2017 - ett nytt år med nya möjligheter...

Jag tycker alltid att det känns nytt och spännande med ett nytt år, att innan få planera och hoppas på att planerna och förhoppningarna faller in. Men jag är också ödmjuk inför det fakta att allt inte alltid blir som man har tänkt sig och hoppats på...
 
Min plan inför 2017 är att fortsätta stärka oss båda i galoppjobbet, att få den förvända att fungera och sen har jag en liten, liten förhoppning om att Ann ska kunna börja introducera byten för Tingeling också. 
Men precis som tidigare så har jag ingen brådska och kommer inte att stressa fram något utan det får växa fram vart efter vi tar oss framåt.
 
Jag har ännu inte löst någon licens varken för mig eller för Tingeling för 2017, och jag har en tanke med det också...
Jag vill nämligen allra helst se att vi båda är stabila med den förvända galoppen innan vi ger oss ut på tävlingar igen så att vi kan starta några LA-klasser istället för LB-klasser. Jag tror nämligen att de passar oss bättre eftersom det händer mer i de klasserna och inte är lika mycket transportsträckor...
 
Så min första plan är att ta hela våren till att träna så mycket vi bara kan, och sen förhoppningsvis ha en intensiv träningsmånad hos Ann igen under sommaren och sen eventuellt starta några klasser till hösten. Annars får det bli ett mellanår helt enkelt...
 
För är det något jag har lärt mig så är det att inte skynda fram något utan låta allt få ta den tid det tar...det blir bäst så...
 
 
// Jenny


Året 2016 - en summering....

För ett år sedan så började förhoppningen om att komma ut på tävlingsbanorna verkligen att ta form...drömmen kändes helt plötsligt väldigt nära och verklig...
 
Tingeling inledde det nya året med ett träningspass för Ann och sen fick hon vintervila i två veckor. Två veckor där jag hann reflektera över mycket och få kalla fötter gällande tävlingssäsongen både en och två gånger - tiden gick ju så fort!
Slutet av Januari spenderades med igångsättning efter vintervilan och eftersom det var så fantastiskt väder med minusgrader, snö och för det mesta lite sol så tog vi varje tillfälle vi kunde till att rida utomhus.
 
 
I Februari och Mars fortsatte vi träningarna och här någonstans anmälde jag mig även till tävlingar i April och Maj. Jag var nervös redan när jag anmälde oss och lyckades komma med...
 
I April gjorde vi vår debut "på riktigt" tillsammans. Det blev en LB:3 på min hemmaklubb Lurbo, och jag hade önskat att få starta tidigt och de var så snälla att jag fick startnummer 1. 
Ännu en gång fascinerades jag över min fantastiska lilla häst - och var åter igen oerhört tacksam över mina underbara vänner Tessan och Madde som följde med och höll reda på både mig och Tingeling samtidigt som de både filmade och fotade. Första starten fick vi 55,152% vilket innebar att mitt kval till Para-SM var satt i vår första start tillsammans, och för mig betydde det ändå mest att ha fått tävla mot alla vanliga människor och faktiskt inte kommit sist! Även om det självklart inte spelar någon roll så är det för mig som alltid bara tävlar mot mig själv och mina egna resultat eftersom jag alltid kommer efter alla andra något helt otroligt stort att faktiskt inte komma sist!
 
 
 
 
Veckan efter var det dags för tävling igen och den starten gick sämre och kändes inte alls skoj - jag var dock glad över att ha suttit kvar efter att Tingeling hoppat till under programmet...
Efter denna tävling beslöt jag mig dock för att stryka mig till den tredje tävlingen då vi hade samma problem i de två första tävlingarna och jag inte ville göra en större grej av det utan istället träna vidare.
 
Maj och Juni fortsatte vi med att träna vidare, och här började också planen ta form att förhoppningsvis kunna ha Tingeling en månad hos Ann för att kunna få hjälp med träningen och få en månad med intensiv träning av både mig och Tingeling. I juni fick hon även sin sommarvila i två veckor där hon bara fick gå och skrota i sommarhage ihop med kompisarna och äta gräs. Mycket uppskattat och det visade sig runt magen också...
Under den här perioden och i hela Juli så åkte vi iväg till Ann och tränade så ofta vi kunde innan hon i Augusti kunde flytta dit i en månad för intensiv träning.
 
I Augusti var vi hos Ann för en träningsmånad och målet var att kunna starta Para-SM första helgen i September, men samtidigt ha i bakhuvudet att om vi inte var redo så skulle jag stryka mig. 
Denna månaden betydde så oerhört mycket för mig - det är verkligen en lyx att en av ens allra bästa vänner är så fantastiskt duktig på att rida och även på att lära ut och att jag får möjlighet att ha henne inte bara som vän utan även som tränare.
Månaden innebar att jag tränade för Ann två gånger i veckan och att hon red Tingeling fyra dagar i veckan och under den här månaden hände det verkligen jättemycket, jag lyckades få ihop Tingeling "en halvmeter" ungefär...
 
Första helgen i September var det då dags för Para-SM som gick av stapeln på hemmaklubben Lurbo och jag var så nervös, så nervös...Tur att underbara Tessan var med mig och kunde hjälpa till med Tingeling och bland annat promenera med henne typ en timme innan veterinärbesiktningen, och att underbara Ann kom ut enbart för att hjälpa mig på framridningen och finnas där hela dagen för mig och Tingeling. Utan dessa två människor hade jag vänt och gått därifrån fyrtiofem gånger ungefär...
Mycket känslor under denna dag...
Och Tingeling var så fantastisk att jag inte med ord kan beskriva hur stolt jag är över denna otroliga lilla häst! Bästa känslan någonsin inne på en dressyrbana och i våra ögon sett oerhört stadig. Lite missar så klart men vi var egentligen här, och i denna klass, ett år för tidigt...
Andra starten på dagen var jag redan trött från början och även om Tingeling var ännu finare denna gång så orkade inte jag själv hjälpa henne i den förvända galoppen men jag var ändå sååå glad och stolt över vår insats denna dag att tårarna strömmade nedför kinderna när vi hade ridit upp och tackat för oss. 
Jag hade fått uppleva min dröm, och jag hade fått göra det ihop med min allra bästa vän som jag dessutom själv utbildat dit! 
 
 
 
Under fortsatta September och Oktober fortsatte vi att åka till Ann för träning så ofta vi kunde och vi fick även in några träningshelger med träning båda dagarna, och även träningar där jag red en del av passet och Ann andra delen. Tingeling kändes så fantastiskt fin att det var ett rent nöje att rida varje pass!
 
I November räckte inte tiden riktigt till för hela mitt liv med familj, handboll, häst och ridning så jag beslöt mig för att ge Tingeling en tidig vintervila redan i November när mörkret ändå var det som dominerade vardagen...mörkret lystes dock upp av SIHS på Friends dit jag fick sällskap av Madde. Underbar dressyr och en hel del shopping! Mysigt!
 
Nu i December har vi satt igång efter vilan och nu laddar vi som bäst inför årets sista (eller nästa års första) träning för Ann till helgen. Efter två månaders träningsuppehåll så är jag taggad och förväntansfull!!
 
Tankarna kring vårt 2017 får komma i ett eget inlägg...
 
 
// Jenny



Om mig

Jenny heter jag och det är jag som driver den här bloggen. Tingeling var ett sto född 2003 e Dale Haze RC 57 ue Music Streak xx som jag skolade om från distanshäst till dressyrhäst. Vi tävlade handikapp SM 2016, en dröm som blev sann. Dessvärre fick Tingeling somna in alldeles för tidigt i November 2017. Men hon finns för alltid med mig i mitt hjärta.


Lillemons Florett kom in i mitt liv i December 2017 och hon är ett sto född 2010 e Speyksbosch Dancer BRP 8 ue Tamburin 700. Florris, som hon kallas, och jag ska lära känna varandra och förhoppningsvis få många roliga år ihop! Välkommen att följa min vardag med hästar, familj och en del inredning och släktforskning!




Kategorier


Arkiv


Länkar

Alice Lindström
Ehohko's Himalayans
Järva Kattklubb
Strömsbergs gård - Horseware täcken till bra pris


Sök i min blogg


RSS 2.0