Hoppa gör hon bäst utan matte på ryggen...

Att hoppning inte är min grej känner nog de flesta som känner mig till. Jag tycker dels inte att det är ett dugg roligt, jag tycker till och med att det är läskigt.
 
Anledningen till det är många orsaker. Första gången jag hoppade (och då pratar vi om ett hinder på 30 cm) så blev jag avslängd rakt in i hindret vilket resulterade i en minnesförlust resten av ridpasset - jag kommer bara ihåg att jag frågar min pappa i bilen efteråt om jag har ridit färdigt nu?
 
Jag har dock hoppat en del under mina ponnyår på ridskolan, men aldrig så att jag frågat efter det och aldrig några höjder och oftast på samma ponny. En ponny som var mjuk och hoppade snällt över de små hinder jag faktiskt tog mig över. 
Det är min balans som ställer till det. Jag har svårt att stå i fältsits och det tror jag till stor del beror på den dåliga balansen men också att jag har spetsfot på båda fötterna vilket innebär att jag inte kan sänka hälen alls utan faktiskt står på tå i stigbyglarna. Det gör ju att jag inte kan "fjädra" i fotlederna alls och det påverkar ju hela sitsen i fältsits just för att jag då blir stum och inte följsam.
 
Jag kan dock offra mig ibland och faktiskt hoppa något dike när vi rider ut, men jag kan fortfarande tycka att det är svårt att veta hur stort Tingeling faktiskt kommer att hoppa men jag har ju tur i allafall att hon alltid är snäll och stanner efteråt.
Achilles var ju precis som jag inte så förtjust i att hoppa så när jag red ut på honom och kom till ett dike så kunde jag nästan känna hur han frågade mig om han verkligen skulle hoppa - och det slutade ju nästan alltid med att vi istället gick igenom dikena...
Tingeling och jag har inte riktigt kommit dit ännu, men snart så...
 
Numera ser jag dock till att Tingeling får hoppa utan mig på ryggen - hon får löshoppa helt enkelt! Och hon tycker att det är roligt!
 
// Jenny


Visste du att...

Vet du att jag vid ett tillfälle när jag ridit ut i skogen varit med om att ekipaget framför mig trampade rakt ned i ett jordgetingbo?
 
Som tur var så var det ingen som skadade sig när hästarna sprang runt i panik... Jag var inte så gammal då och red på min dåvarande favoritponny Smokey. Det var under den tiden när jag fortfarande red i handikappgruppen och som tur var just denna gången så var pappa med och kunde hugga tag i ponnyn så att jag kunde ta mig av hästen - men min stackars pappa (för er som inte vet så är han hästrädd men har ändå varit med mig och lett mig i handikappgrupper och gjort i ordning hästar osv i alla år) han blev dragen genom buskar och allt möjligt eftersom han inte släppte...
Allt gick dock bra till slut men jag kan säga att jag undvek den stigen i MÅNGA år efter den händelsen.
 
Det tog mig många år innan jag kände mig trygg i att låta min häst gå runt i skogen efter det.. och jag kan faktiskt fortfarande ibland fundera på om det skulle hända igen.
 
 
 
// Jenny


Sommar för mig...

Det är verkligen sommar när hagarna runt Gurresta hingststation fylls med hästar igen...
 
Har ni något som ni tycker påminner er om sommaren?
 
// Jenny



Om mig

Jenny heter jag och det är jag som driver den här bloggen. Tingeling var ett sto född 2003 e Dale Haze RC 57 ue Music Streak xx som jag skolade om från distanshäst till dressyrhäst. Vi tävlade handikapp SM 2016, en dröm som blev sann. Dessvärre fick Tingeling somna in alldeles för tidigt i November 2017. Men hon finns för alltid med mig i mitt hjärta.


Lillemons Florett kom in i mitt liv i December 2017 och hon är ett sto född 2010 e Speyksbosch Dancer BRP 8 ue Tamburin 700. Florris, som hon kallas, och jag ska lära känna varandra och förhoppningsvis få många roliga år ihop! Välkommen att följa min vardag med hästar, familj och en del inredning och släktforskning!




Kategorier


Arkiv


Länkar

Alice Lindström
Ehohko's Himalayans
Järva Kattklubb
Strömsbergs gård - Horseware täcken till bra pris


Sök i min blogg


RSS 2.0