Dagens ridpass 13-14/2 2019...

Äntligen tillbaka till normal känsla igen!!
 
Fast hon försökte faktiskt övertyga sin matte igår att när det knäppte till i plåttaket i ridhuset på grund av temperaturväxlingen så var det ju nästan som ett snöras...ehh, nej Florris, det är det inte...
 
Jag longerade först både igår och idag och hon jobbade på ordentligt. Jag var på henne precis som i tisdags att hon verkligen skulle kliva i och ta i bakifrån. Precis som tidigare så fick hon jobba med både trav och galopp i longeringen. 
Skoj att se förbättringen av hennes respekt för mig från marken bara på dessa dagar. Visst, inte riktigt samma respekt som för Ann men det kanske kommer...eller så kommer hon alltid ha mer respekt för henne...haha!
 
Både igår och idag fokuserade jag sen på trav och skritt övergångar för att få henne i fokus på mig. Dock började jag passet med jobb på fyrkanten i skritt för att verkligen få fatt om den där ytterbogen och få henne i ramen. 
 
Båda dagarna har hon skött sig jättebra och nästan helt som vanligt. Som sagt, igår var hon lite på spänn och tyckte att knäppningarna i taket faktiskt skulle kunna vara ett snöras men inga stora hopp och jag gjorde ingen sak av det utan red vidare och då förstod hon att det inte var något att reagera på.
 
Avslutade med lite galopp också faktiskt just för att hon kändes så fin och med mig. 
 
Supernöjd båda dagarna! Finaste lilla Florris!!
 
 
// Jenny


Dagens ridpass 11/2 2019...

Jag hade hoppats att med det varma tövädret som var igår (vi hade 4-5 grader varmt nästan hela dagen) så skulle det inte finnas någon snö kvar på ridhustaket som gav snöras idag, men jag hade fel....
Dock inga stora snöras som tur var och de flesta kom under tiden jag longerade innan jag satt upp.
 
Jag försökte vara lika auktoritär som Ann är vid longeringen - jag har märkt det att Florris respekterar mig inte lika mycket som Ann och då blir hon bekvämt i longeringen och tar inte i så som hon behöver göra för att longeringen verkligen ska ge den effekten jag vill åt.
Det ska jag jobba på och vi började idag!
 
Jag började med longering på lite mindre volt där jag kommer åt henne med pisken och när hon inte svarade framåt så petade jag på henne och fick en reaktion. Sen kunde jag jobba henne på den stora volten igen. Trav och galopp fick hon jobba i och hon blev lite flåsig även om hon inte blev alls lika svettig som efter passet i lördags.
 
Precis innan jag skulle sitta upp så var det ett snöras igen och då spände hon till och hoppade till men inget stort hopp utan mer på stället. Ingen panik alltså...
Jag satt upp och tänkte att ingen idé att skritta på långa tyglar idag, det sparar vi tills snörasen är över och hon är mer avspänd i grunden...så jag kortade tyglarna och skrittjobbade på vår älskade fyrkantsövning. 
Inga protester över att stoppa in ytterbogen idag i alla fall! Tjoho!
 
Eftersom snöraset precis varit så tänkte jag att det nog tar en liten stund innan nästa kommer, så jag gick över till att jobba med våra älskade trav - skritt - trav övergångar rätt så snart och jag började i höger varv eftersom jag då inte fastnar i vänsterhanden och har bättre koll där. 
Jag hade tur sen och tajmade in ett snöras just när vi var i en av skrittövergångarna, så jag satt kvar när det kom och kunde åter igen ge henne en upplevelse av att snöraset faktiskt inte var så farligt (och att matte inte åkte av då heller).
 
Fortsatte med våra övergångar och gick även över i vänster varv men tänkte då högerställning för att inte fastna i vänsterhanden och behålla henne kort på yttersidan - trevlig känsla även här!
 
Red några övergångar till i varje varv och sen avslutade jag medans vi båda var avspända och synkade.
Så jag satt kanske inte mer än 15 minuter på henne idag men jag longerade i 20 innan så hon fick ändå jobba av sig ordentligt.
 
Jag kände bara att det var bättre att vi båda får tillbaka självförtroendet än att vi sitter och rider långa pass bara för att...
 
 
// Jenny


Snöras och träning....

Ja ni, när det töar så blir det snöras från ridhustaket....
I fredags resulterade det i att jag åkte av. Florris var ändå rätt lugn i just avtrillningsögonblicket och hade det varit Tingeling jag satt på hade jag kunnat klamra mig fast, men eftersom jag vet att det troligtvis skulle ge Florris lite panik så valde jag att istället släppa och falla.
 
Satt upp igen och då var hon superspänd. Självklart ramlade jag dessutom av i vänstervarv och ungefär på samma ställe som senast - så den punkten var nu rätt farlig spelade Florris på...
Jag var så glad att Ann var i ridhuset och kunde se till att jag kom till ridning efter. Jag satte mig på en volt och red i höger varv och red övergångar, ungefär tio stycken eller så på ett varv mellan skritt - trav - skritt. Hela tiden att hon skulle ha fokus på mig.
Sen bytte jag varv och fick även en bra känsla till slut där också...
Då avslutade jag.
 
I lördags var det dags för träning igen och precis som på fredagen så var det ju snöras...och även om jag började med att longera så var Florris superspänd och jag kände mig inte alls trygg nog att sitta upp. Men Ann hjälpte mig longera en stund till och såg till att Florris verkligen fick jobba igenom och bli rätt trött innan jag satt upp.
Jag är så glad över att Ann pushar mig i de här lägena...
Jag fick sitta upp och rida i skritt och trav och övergångar där emellan och även om det även då kom ett ras så satt jag kvar den här gången och kunde på så vis avdramatisera det lite både för Florris och för mig själv. 
 
Jag tycker verkligen att det är fruktansvärt svårt att hålla mig avspänd och kvar i min position sådana här gånger....
 
Jag känner att självförtroendet och förtroendet för Florris fått sig en liten törn efter dessa två avtrillningar inom två veckor, och just därför är jag så glad och nöjd över att Ann tvingade upp mig igen nu när det åter igen var snöras och risk för avtrillning och att jag då dessutom INTE ramlade av.
 
Inte något av våra bättre träningstillfällen men ibland är det det mentala som behöver jobbas med mer än något annat.
 
 
// Jenny



Om mig

Jenny heter jag och det är jag som driver den här bloggen. Tingeling var ett sto född 2003 e Dale Haze RC 57 ue Music Streak xx som jag skolade om från distanshäst till dressyrhäst. Vi tävlade handikapp SM 2016, en dröm som blev sann. Dessvärre fick Tingeling somna in alldeles för tidigt i November 2017. Men hon finns för alltid med mig i mitt hjärta.


Lillemons Florett kom in i mitt liv i December 2017 och hon är ett sto född 2010 e Speyksbosch Dancer BRP 8 ue Tamburin 700. Florris, som hon kallas, och jag ska lära känna varandra och förhoppningsvis få många roliga år ihop! Välkommen att följa min vardag med hästar, familj och en del inredning och släktforskning!




Kategorier


Arkiv


Länkar

Alice Lindström
Ehohko's Himalayans
Järva Kattklubb
Strömsbergs gård - Horseware täcken till bra pris


Sök i min blogg


RSS 2.0