Visste du att....

Jag började min ridkarriär i en handikappgrupp på ridskolan i Vällingby och i Vällingby red jag kvar fram tills jag först flyttade till USA och när jag kom tillbaka hem så red jag några år till i Vällingby innan vi flyttade till vårt hus i Märsta. Då tyckte jag att det blev för långt att åka och då hittade jag istället en medryttarhäst (Achilles) som senare blev min egen och när han togs bort så kom Tingeling in i mitt liv...
 
Jag började som sagt i en handikappgrupp och det red jag i dom första sju åren skulle jag tro, ibland en dag i veckan och ibland två dagar i veckan. Sen var det ett sportlov som jag, som vanligt, var i stallet innan min ridning skulle börja och då kom en av de andra ridlärarna och frågade om jag istället för att rida i handikappgruppen inte ville rida med i hennes ponnygrupp innan - inte kunde jag säga nej till det?
 
Jag fick rida min favoritponny som jag kände mig trygg på, shetlandstoet Stella, men just denna dag så var hon på bushumör och det slutade med att jag åkte av en gång.
Haha!
 
Det hade dock inte spelat någon roll utan jag fick fortsätta rida i den vanliga ponnygruppen och där fortsatte senare min ryttarkarriär där jag precis som alla andra jobbade mig uppåt i grupperna vart efter att jag blev duktigare.
När jag fyllde 18 så fick jag flytta upp på stor häst precis som alla andra...även om jag nog hade kunnat rida på ponny i många år till (och fortfarande kan) eftersom jag är så kort och liten...
 
Under alla år som förflutit sen jag slutade rida i handikappgrupperna så har jag ändå aldrig glömt hur det var - och jag har till och med under två år varit instruktör för några av de handikappgrupper som då fanns på ridskolan. Ett sätt för mig att få ge tillbaka lite av det som betytt oerhört mycket för mig och mitt liv!
 
Och jag kan säga att det finns många upplevelser jag inte hade fått upleva om det inte varit för handikappgrupperna och Karsten i Vällingby - rida i hovstallet på drottningens häst i samband med en tv-inspelning, reportage av lokaltidningar osv.
 
 
Min nästa dröm som jag hoppas kunna uppleva är att få starta handikapp SM i dressyr, och jag hoppas att det är med Tingeling jag tar mig dit... det får ta en evighet att ta sig dit men drömmen ska man ha kvar och vårda!
 
 
// Jenny


Jag längtar...

Jag ser verkligen fram emot att Tingeling ska få på sig sin tappsko ikväll - för jag är så grymt ridsugen!
 
Jag vet inte varför men jag har redan nu börjat få lite vårkänslor - eller inte jättestora vårkänslor men jag märker redan av att det börjar bli längre och längre dagar! Och det är ju så att det går faktiskt rätt fort!
I och med att vintern har blivit så kort eftersom snön inte kom förrän nu i Januari så hoppas jag att vi dels slipper sådana där veckor med -30 grader och att vi i stället kan börja se fram emot vårsolen och bar backe.
 
För är det någon årstid jag verkligen uppskattar som hästägare så är det vår och försommar!
 
Jag ser fram emot att kunna komma igång att träna igen nu efter vintervilan och jag kan erkänna att det är en oerhörd lyx att vi numera är två stycken som delar på ridhuset - det är ju knappt så man tror att det är sant! Helt fantastiskt om ni frågar mig!
 
Jag hoppas kunna få med mig Madde på söndag för då har hon i sådana fall lovat att filma mig och Tingeling lite grann och så hoppas jag även att hon ska kunna ta lite fina foton på oss nu när det faktiskt är vitt och fint ute.
Självklart ska lindorna och fina outfiten på - just nu är jag inne på att ha den gröna outfiten eftersom den röda saknar jag benlindor till fortfarande.
 
 
// Jenny


Den är underbar...

Superbowl i Usa är stort!
Och jag måste säga att de bästa reklamfilmerna senaste åren till detta event har budweiser gjort - vem har inte sett denna underbara film!?!
 
// Jenny



Om mig

Jenny heter jag och det är jag som driver den här bloggen. Tingeling var ett sto född 2003 e Dale Haze RC 57 ue Music Streak xx som jag skolade om från distanshäst till dressyrhäst. Vi tävlade handikapp SM 2016, en dröm som blev sann. Dessvärre fick Tingeling somna in alldeles för tidigt i November 2017. Men hon finns för alltid med mig i mitt hjärta.


Lillemons Florett kom in i mitt liv i December 2017 och hon är ett sto född 2010 e Speyksbosch Dancer BRP 8 ue Tamburin 700. Florris, som hon kallas, och jag ska lära känna varandra och förhoppningsvis få många roliga år ihop! Välkommen att följa min vardag med hästar, familj och en del inredning och släktforskning!




Kategorier


Arkiv


Länkar

Alice Lindström
Ehohko's Himalayans
Järva Kattklubb
Strömsbergs gård - Horseware täcken till bra pris


Sök i min blogg


RSS 2.0