Vilodag...

Det blev en vilodag idag för Tingeling, som för det mesta på torsdagar numera.
Min vänstra handled gör jätteont, det gjorde den redan igår och jag vet inte vad det är jag har gjort som orsakat smärtan men jag har haft så här förut vid några tillfällen och det brukar gå över av sig själv - väldigt irriterande är det i alla fall.
 
Fixade åt Tingeling och sen har jag och Cecilia varit iväg och vaccinerat kattungarna nu på kvällen. Första sprutan och de var alla jätteduktiga!
 
De är ena riktiga små gosbollar de här små liven...
 
// Jenny


Fokus på rätt saker...

Jag tycker det är rätt fascinerande det här med att vi inför varje år sätter upp mål - jag är ju absolut likadan som andra och sätter också upp mål.
Dock har jag lärt mig en sak och det är att de mål jag sätter upp ska vara nåbara för att jag ens ska tycka att det är skoj att försöka uppnå dom.
 
Jag tycker att det är viktigt att man sätter upp mål som är på den nivå man faktiskt ligger. Mina mål för dessa år är ju att fortsätta jobba på Tingelings lösgjordhet och takt osv. Att sätta upp mål som att vi ska göra galoppombyten osv är ju ingen idé när vi inte ens kommit förbi de första stegen i utbildningsstegen gällande takt och lösgjordhet...
 
För är det något jag tycker är viktigt med min häst så är det att hon är lösgjord och mjuk i kroppen. Det är samma sak som med mig själv, min kropp måste vara mjuk och lösgjord för att jag ska fungera så bra som möjligt. Att gå runt och bära på spänningar gynnar ingen...
 
Ofta tycker jag att man ser hur man hoppar över stegen med lösgjordhet och mjukhet för att det är så viktigt att få göra "de svåra sakerna". 
I mina ögon så är grundridningen den allra viktigaste. Det är den man kommer tillbaka till med jämna mellanrum, det är där både häst och ryttare ska känna sig trygga.
För funkar inte grundridningen så kan det omöjligt fungera med övriga övningar..
 
Det är ju lite som att bygga ett hus - hur kan man bygga ett ordentligt hus om inte grunden är väl gjuten? Det kommer ju sluta med att huset rasar. Och lite så tror jag faktiskt det är i ridningen också, att om man inte bemästrar grunderna så kommer inte det andra fungera heller.
 
Sen förstår jag inte varför man ska ha så bråttom framåt? Ta det i hästens och er egen takt...För vad är det egentligen som är det roliga, är det att vara framme vid målet eller är det resan till målet?
I mina ögon är svaret enkelt - det är resan till målet som jag tycker är skoj även om det också självklart innebär motgångar och stunder då man känner det som att man inte kan klara något alls. Men tänk vilken känsla man får när den där uppgiften sen är avklarad? Helt fantastiskt!
Jag kan säga att vi försökte att stressa fram något för ett år sedan och det slutade i kaos - så jag har därefter bestämt mig för att allt får ta den tid det tar.
 
Det får göra det för att för mig är fokus på de så viktiga grundpelarna med grundridning det allra viktigaste!
 
// Jenny


Ge beröm...

En viktig del till att få Tingeling på min sida och för oss att göra framsteg är att ge beröm. Hon är en häst som verkligen behöver få höra när hon gör rätt, för hon är så smart att hon hela tiden letar efter att göra rätt - och när man då berömmer så slappnar hon av.
 
Jag tror rent generellt att ryttare är väldigt dåliga på att ge beröm - vi ser det nog väldigt mycket som att om vi inte säger något alls så är det beröm nog, och så säger vi ifrån när det blir fel.
Men som sagt, där har jag fått tänka om för min häst behöver få höra när hon gör rätt.
Vid minsta lilla spändhet så ska jag klappa lite på henne och säga att det är okej, så att hon känner att hon litar på mig och att det inte är så farligt....
 
Jag tror ju på att man ska ha roligt när man rider, och den glädjen ska både ryttaren och hästen känna. Jag kan i alla fall lova mig själv att jag ska bli mycket, mycket bättre på att verkligen ge beröm till Tingeling när jag rider - så att hon kommer att tycka att det är lika roligt som jag när vi rider.
 
Hur gör du, ger du beröm till din häst?
 
// Jenny



Om mig

Jenny heter jag och det är jag som driver den här bloggen. Tingeling var ett sto född 2003 e Dale Haze RC 57 ue Music Streak xx som jag skolade om från distanshäst till dressyrhäst. Vi tävlade handikapp SM 2016, en dröm som blev sann. Dessvärre fick Tingeling somna in alldeles för tidigt i November 2017. Men hon finns för alltid med mig i mitt hjärta.


Lillemons Florett kom in i mitt liv i December 2017 och hon är ett sto född 2010 e Speyksbosch Dancer BRP 8 ue Tamburin 700. Florris, som hon kallas, och jag ska lära känna varandra och förhoppningsvis få många roliga år ihop! Välkommen att följa min vardag med hästar, familj och en del inredning och släktforskning!




Kategorier


Arkiv


Länkar

Alice Lindström
Ehohko's Himalayans
Järva Kattklubb
Strömsbergs gård - Horseware täcken till bra pris


Sök i min blogg


RSS 2.0