Jenny & Lillemons Florett

Det är verkligen fascinerande hur osmidig och stel jag blir när jag bara rider två gånger i veckan. Visst, jag underhåller ju både kroppen och min ridning men jag är ju inte alls lika snabb och "med" i min ridning så här första passet efter en veckas vila som jag är när jag rider fem dagar i veckan.

 

Jag tyckte hon kändes fin från början idag, låg och rund och lite mer ihop än tidigare - men så har ju också Ann fokuserat på det i veckan och det är verkligen en av de sakerna jag verkligen uppskattar att hon gör. Hon rider helt enkelt till Tingeling så som jag vill ha henne och så lite till för att det ska bli "lagom" åt mig.

 

Fokus fortfarande är ju att vad som än händer så ska Tingeling bara vara kvar i form och gå framåt - och vi har kommit milsvidda skillnader från tidigare!

 

Jag värmde upp i skritt och trav med skänkelvikningar och serpentinbågar. Sen fick jag rida övningen där jag rider rätt upp och sen lägger en volt till höger och sen rakt fram och sen en volt till vänster, för att i nästa varv sen skifta så att jag rider volt till vänster först och sen rakt fram och så volt till höger.

Den övningen gillar jag för den gör att jag får koll på båda sidorna, att hon inte trycker mot någon av mina skänklar samt att Tingeling måste ändra sig och följa med hela tiden.

 

Idag blev det sen mycket fokus på övergångar till galopp från både skritt och trav. Tingeling hade lite träningsvärk som en följd av att Ann fokuserat en del på galoppen i veckan, men till sist fick jag till det riktigt bra och självklart var det i slutet av passet när kroppen var mer uppvärmd.

Jag jobbar en hel del på att inte "be om ursäkt" i galoppen och ibland så blev det ju jättespänt men åter igen, inte be om ursäkt utan hon får acceptera att göra det jag vill och blir det lite upprört så rid bara vidare i form och gör om igen när hon är avspänd. Lite tänket att det spelar ingen roll vad du gör utan det är bara i form och framåt vi går helt enkelt.

 

Jag känner mig lika nöjd som förra veckan och ser verkligen fram emot passet imorgon när jag förhoppningsvis är lite mer kvick efter en dags ridning i kroppen. Jag tycker själv att jag börjar få mer och mer koll på att förfina mina hjälper igen och inte göra allt övertydligt som jag fått göra ett tag. Numera svarar hon ju faktiskt för det mesta på superfina hjälper.

 

Det var supertrevligt i början, lite svårt på mitten och sen avslutade vi bra. Jag börjar få känna på den trevliga känslan som Ann haft flera dagar den här veckan med henne.

 

Jag behöver väl inte skriva att jag längtar till i morgon redan nu?