När hjärtat väljer...
Jag funderar rätt ofta på det här med hur vi väljer våra djur...eller jag tror faktiskt inte att det alltid är vi som väljer utan jag tror att de faktiskt väljer oss också...
Ni som följt mig ett tag vet att det var precis så jag kände när jag provred Tingeling - eller egentligen redan innan provridningen för det var ju direkt när jag klev in på stallgången och såg henne som hon stal mitt hjärta och jag visste att det skulle bli hon och jag...
Det jag tycker är häftigt är att jag har precis samma känsla idag när jag kliver in på stallgången efter 6,5 år tillsammans och ser henne - mitt hjärta smälter varje gång och jag är så glad över att hon är bara min...
Jag kunde aldrig ha hittat en bättre tränings- och tävlingskompis till mig själv med tanke på hur trygg och otittig hon är...och så fascineras jag varje gång jag har en dålig dag för då går hon alltid som tåget..som att hon känner på sig att just idag behöver hon hjälpa sin matte lite extra...
Jag älskar verkligen min lilla häst...även de gånger hon blir hysterisk och tycker att dikena ute i skogen är ett bättre ställe att vara på än den trygga grusvägen...
Hon är en enmanshäst även om hon accepterar att andra rider henne. Hon visar det väldigt tydligt numera för så fort jag sitter upp efter att någon annan ridit så kan jag riktigt känna hur hon andas ut och dessutom brukar hon frusta ur sig rejält och bli helt avspänd när jag hoppar upp...
Så jag tror faktiskt att det är så att vi har valt varandra. Hon älskar och litar på mig lika mycket som jag älskar och litar på henne...
Jag har hört innan att när man väl vinner ett stos hjärta så går de genom eld för en, och jag kan inte annat än hålla med...bara det att jag tror att de dessutom väljer dig precis som du väljer dom...
