Jenny & Lillemons Florett

Det kommer framsteg hela tiden nu...jag kan nästan ta på dom känns det som...

 

Jag visste att det skulle ta tid att rida ihop mig med en ny häst - det är ju inte bara så att vi är nya för varandra; jag rider ju inte riktigt på samma sätt som många andra så det är ju mycket som Florris ska lära sig förstå och bli trygg med och det är inget man kan tvinga fram utan det måste få ta sin tid och växa fram sakta ihop med förtroendet för mig som hennes nya ledare.

 

Men nu, efter snart ett år ihop, börjar det verkligen att släppa och vi båda litar på varandra mer och mer. Hon lär mig så mycket hela tiden och utvecklar mig till en bättre ryttare.

Jag märker redan hur jag nu rider mer med benen och hur jag numera håller om mer med benen och med dom ger henne det stöd hon faktiskt uppskattar och vill ha när hon känner sig otrygg. 

 

Just nu jobbar jag med att göra mig själv bekväma och avspänd i att rida på rakt spår även i galopp och det går ju riktigt bra numera. Jag ska liksom bara lita på mig själv att jag kan rida på precis samma sätt och med samma känsla och lita på att hon inte hoppar åt sidan och blir rädd för något.

Det går bättre och bättre och numera kan vi ju faktiskt rida rakt fram och det dessutom utan att bryta av till trav. 

Jag är så glad och tacksam över att ha möjlighet att rida för Ann varje vecka och däremellan även kunna rida ihop med henne och få råd och stöd även de tillfällena.

Om jag bara rider som hon säger så blir det ju inga problem...

 

Tipsen jag hela tiden försöker att ha i huvudet just nu är:

- Inte fastna med vänsterhanden utan tänka att jag ställer utåt så att jag har henne kort på yttertygeln och med stöd i den, och sen ställa henne i ganaschen inåt och ställa med vänsterskänkeln

- I vänster varv hela tiden hålla koll på vänster bak så att hon inte blir att hon går på flera spår och trycker mot innerskänkeln. Använd mig av väggen.

- I höger varv rida ett halvt steg innanför och hålla koll på vänsterbogen och höger bakben

- När jag ställer till höger så ska jag tycka att jag förböjer henne för då blir ställningen lagom

- Alltid när jag rider på rakt spår så ska jag tänka att jag rider framdelen in mot mitten men håller kvar den med innerskänkeln på spåret för att forma henne runt innerskänkeln

- Övergångar i massor och då ska hon i avbrottet nedåt alltid tänka framåt-nedåt avspänt så att hon inte tänker att hon blir kort och uppåt och då spänner ryggen

 

Mycket i huvudet som ni märker...haha! 

Men vilken fantastisk känsla hon ger när jag får till det! WOW! Vilken fantastisk liten häst jag har! 
Jag har sagt det förut men jag tror jag sällan suttit på en häst som ger mig en sån här känsla och som jag känner för varje ridpass passar mig mer och mer som handen i handsken.

 

Det tog en stund men jag kan säga att hon numera äger en vääääldigt stor del av mitt hjärta och är lika älskad som den vita prinsessan var...precis så där som det ska vara...

Jag längtar efter att få komma till henne varje dag...