Jenny & Lillemons Florett

Fina, envisa lilla häst...

När ska du inse att både jag och Ann är ännu mer envisa än vad du är? Snart misstänker jag....haha!

 

Vi flyttade träningspasset från igår till idag då det igår var sådana kastvindar att det lät som att hela ridhustaket skulle blåsa bort - inget skoj att rida då och dessutom träna när det passet troligtvis bara skulle bli ett pass för att lugna ned. Så vi bokade om och jag tömkörde henne igår i stället och då var hon riktigt fin! 
Jag tycker dock fortfarande att det är svårt att tömköra men det kommer jag nog alltid att göra - det är ju så mycket att hålla reda på med alla tömmar, spö och så ska hästen springa framåt också...haha!

 

Även idag longerade jag en stund innan jag satt upp och lät sadelgjorden vara kvar på ett lösare hål - kändes sådär när jag satt upp men Florris verkade nöjdare även om hon åter igen var lite spänd. Inte så farligt dock, och hon blev dessutom distraherad en stund senare när Ann kom in med hundarna. Zeke och Dunder röjde hej vilt i ridhuset och Florris var så grymt duktig att hon tittade lite men sen inte brydde sig om det. Var dock en bra distraktion för när vi skrittade fram sen så hade hon slappnat av. Duktig liten tjej!

 

Idag började jag med att rida fram på åttvolt med övergångar i skritt och trav, och sen fick jag rida utmed långsidorna hela ridhuset med vår älskade övning att ställa in i väggen och flytta undan. Inte helt enkelt uppe vid ingången som vanligt men jag gav mig inte och till slut gick hon snällt förbi i båda varven.

Sen gick vi över till att jobba i galopp och började med överångar trav - galopp på volten och jag fick tänka på att inte sätta henne för mycket i fattningen utan tänka mer framåt så att hon blir lite lägre och kommer upp mer med ryggen. Då blir nacken på henne lite lägre också och det blir bättre.
Sen red vi samma sak i galopp som vi gjort tidigare i trav - rakt ut på långsidorna med öppna på ena långsidan och sen skänkelvikning in i väggen på andra. 
Hur häftigt är det inte att känna att jag kan rida så här utmed hela långsidorna nu? Vi är grymma!

 

När vi gjort det i båda varven så fick jag på volten rida förvänd galopp. Inga större svårigheter alls att fatta högergalopp i vänster varv idag heller och där kunde jag hålla den på hela volten. Dock kände jag själv att jag låter henne trycka innåt för mycket och då blir ju volten mindre och mindre, vågar jag däremot släppa fram henne ännu lite mer och litar på att hon inte gör något så blir ju storleken på volten bättre också när jag inte fastnar.
Att fatta vänster galopp i höger voltvarv var däremot stört omöjligt idag. Jag försökte verkligen med allt och försökte vara noga att inte fastna. 
Vid några tillfälen kände jag att hon fattade rätt men sen var det som att hon i det första steget ångrade sig och bytte till höger.
Testade att rida i trav "in i väggen" och flytta henne undan skänkeln och fatta vänster galopp men det gick inte heller, där tappade jag henne fortfarande för mycket.

Vi gav oss dock inte utan var på henne rätt rejält så jag fick ta användning av de pelare vi faktiskt har i ridhuset och rida så små volter runt dom som möjligt och på volten uppe hos Ann så skrittade jag henne utåtställd och puttade ut rumpan och på öppna delen fattade jag vänster galopp ned mot nedre volten och även där fick jag rida så nära pelaren jag bara kunde, om det behövdes ett varv men annars tillbaka upp mot första pelaren och sen när hon gått i förvänd galopp i kanske två-tre steg bryta av till skritt och så samma sak igen.
Viktigast att lägga avbrottet innan hon bröt av så att det var jag som bestämde och att hon var uppmärksam.
Idag var det hon som valde att ignorera mina hjälper när jag ville fatta till vänster - hon visste mycket väl vad jag ville komma åt. Men med denna övningen så kom vi åt det till slut och Florris var rätt upprörd på oss båda ett tag där.

När jag travade av kände jag att hon var rätt trött för helt plötsligt hade jag rätt mycket i handen men hon kändes ändå fantastiskt fin!

 

Så otroligt roligt att känna att vi idag faktiskt var och grottade i henne rejält och gjorde henne rätt så rejält upprörd och ändå så tog hon det så fantastiskt bra. Grymt stolt över mig själv som orkade ta igenom det i slutet av passet också, och även om känslan inte var toppen i galoppen på slutet hela tiden så lever jag på de där stegen som faktiskt var helt fantastiska!! 

Jag vet ju att vi kan - vi ska bara fortsätta kommunicera och lita ännu mer på varandra så kommer det ju bli toppen!!

Så grymt tacksam över att ha Anns lotsande hjälp i det här arbetet...