Jag kan knappt fatta...
Åter igen får jag nypa mig i armen för att inse att denna fantastiskt fina lilla svarta häst faktiskt är min alldeles egna...
Aldrig hade jag väl trott att jag skulle kunna köpa och rida en så fantastiskt fin liten häst. Jag vet att Ann redan när hon hittade annonsen sa att det såg ut och lät som en "Jenny-häst" och ännu mer så när hon såg filmen säljaren skickade och sen även filmen från min provridning.
Jag var nog inte riktigt lika övertygad under vårt första år tillsammans och andra vintern speciellt....Men samtidigt så är jag ju inte den som ger upp så lätt (även om jag kanske kan tycka att när man åker av 10 gånger på mindre än en månad så kan man få tvivla) och jag är så glad idag att jag aldrig gav upp.
Florris har lärt mig så mycket och lär mig fortfarande. Med henne utvecklas jag ännu mer och det är så skoj att vi kan få lära av varandra!
Det är ju faktiskt den mest fantastiska resan man kan få göra!
Och det är rätt ofta nu för tiden som jag faktiskt kan inse att hon är bara min och jag ska njuta av att rida henne så länge jag bara kan...
