Jenny & Lillemons Florett

Det är inte lätt när det är svårt, det vet jag ju....och just den här perioden på året brukar vi ha det lite svårare...och så är det även nu med.

Energin sprutar ur Florris öron och även om hon faktiskt håller sig väldigt bra på mattan just nu så känner jag liksom hur det riktigt kryper i henne...

Tur att vi känner varandra nu så jag vet ju att det bästa jag kan göra för att få hennes uppmärksamhet och själv komma till ridning är ju att göra våra älskade övergångar och skänkelvikningar in i väggen.

 

Så det var vad som fick bli fokus idag och efter en stund fick jag en trevlig känsla. Fortfarnade svårare till vänster men det vet jag ju beror på mig och inte så mycket på Florris...Men jag kämpar på, någon gång kommer det ju att släppa igen...

 

Jag vet ju att det är några veckor här nu som kommer att vara lite kämpiga men sen när värmen börjar komma igen så kommer det att bli bättre igen. 

Tills dess så gör jag som jag gjort senaste tiden, jag tänker att om jag bara kan rida ett pass i skritt och få henne med mig så är det okej - allt därutöver är en bonus.

Och det har ju gått rätt bra med tanke på att jag även idag kunnat rida i alla gångarter...Men man får liksom lägga ned förväntningarna lite grann just den här kalla och snöiga perioden....

 

Hon är ändå himla fin min svarta prinsessa - och såna här dagar när hon är på och taggad så får man ju verkligen känna det som att man flyger fram i traven tills dess att jag lyckats få henne att dämpa sig och mer jogga och vara mer i min bubbla...

Tänk när man kan flyga fram så där men fortfarande ha henne med mig i huvudet...wow...